Hem ljuva hem

Ni som har problem med fåglar kanske inte ska läsa det här, för det här är nämligen en historia om en fågel. En duva. Men det är också en historia om hemlängtan…

För någon vecka sedan, en helg när solen sken och allt var sådär somrigt ute, satt min familj på trappan och småpratade med grannarna på andra sidan häcken. Efter en stund konstaterade vi att det satt en underlig duva och svajade på grannarnas tvättlina. Det är ju inte likt fåglar att ha svårigheter att sitta på linor, så vi tittade lite extra. Duvan svajade och vi tittade och tänkte att han eller hon nog var trött, utmattad av värmen. Vi fick dessutom  gå nära utan att den verkade rädd för oss, vilket ökade vår nyfikenhet. Efter en stund hade den balanserat klart och flög. Strax efter dök den upp på andra sidan gatan, vingligt störtandes ner i en häck, likt Papphammar. Det var då jag utvecklade en känsla för just denna fågel. Den var så tragisk, så ensam, så udda. Duvor är annars inte något jag gillar. Synnerligen inte de där feta, flaxiga och närgångna storstadsduvorna.

Vi fortsatte vårt snack med grannarna i deras trädgård. När jag en stund senare sneglade över häcken, upp mot vår trappa satt duvan helt plötsligt där. Och där stannade den. Länge. Trots att vi gick nära, höll fram ett vattenglas, fotograferade, pratade, så satt den kvar och tittade på oss. Grannen ringde brevduveklubben i Göteborg och konstaterade av märkningen att det var en dansk duva som besökte oss, troligen utmattad efter lång färd, och i behov av vila. Duvan fick mer vatten och solrosfrön. När vi tittade ut ett tag senare hade den flugit.

Jag hoppas duvan kom hem. För även om man behöver mellanlanda då och då, så är det himla skönt att komma hem. Den här duvan valde att landa i min lilla stadsdel Härlanda. Här kan man landa synnerligen bra tycker jag. Faktiskt är det precis det jag håller på med just nu. Landar alltså. Är i min ateljé, kommer ikapp med saker och unnar mig att vara mellan. Mellan marknaden på Bruket i söndags och nästa projekt. Hem ljuva hem!


Fina porträtt på duvan av John Claesson.

Kommentera