En snigels långsamhet

Sommaren kändes oändlig. Nu sitter jag här på trappan och spretar med tårna, och hösten är här. Jag njuter av ljumma solstrålar och kaffekoppens värme med lite vemodiga känslor. För jag konstaterar att skuggan är kallare, vinden svalare, löven gulare och rabatten ruffsigare. Och det är skönt samtidigt. För när hösten kommer så kan jag fokusera igen, samla mig och släppa fram den kreativa energi jag laddat upp med under sommaren.

I juli var jag i Gerlesborg på målarkurs. Fem underbara färgstarka dagar med högsommarvärme, klart vatten, trevliga kurskamrater och framför allt en jäkla bra lärare. Men resan var inte bara skratt, god mat och solsken. Med i det mentala bagaget låg en propp som vuxit fast och inte ville lossna. En rädsla för att måla. Vilket är konstigt, jag skapar ju i så många andra material. Men ändå har den alltid funnits där, längtan efter målarduk, färg och penslar. I över 20 år har jag cirklat runt och förbi, tänkt att jag kan göra annat i stället för att måla. Men det kan man ju inte. Man kan inte göra annat istället, när längtan och behov finns i kroppen. Så jag såg rädslan i ögonen och åkte på kursen. Och jag ångrar det inte…

P7177318ny    OLYMPUS DIGITAL CAMERAP7177340ny   GerlesborgGerlesborg   P7197352nyP7217368ny   P7217370ny        P7217369ny    P7177323nyP7197351ny    

Vår lärare Niklas Eneblom, var generös, full av humor, kreativ och oerhört proffsig. Stort stort tack till dig! Du lät mig göra det på mitt sätt, med meditativ eftertänksamhet och en snigels långsamhet. Vad hände sen då? Jo, nu är jag igång och målar för fullt här hemma. Nästan varje dag. Och jag undrar, varför det tog mig mer än 20 år att låta mitt liv dekoreras med färgfläckar?

2 reaktion på “En snigels långsamhet

  1. Så underbart Anna….jag var på Gerlesborg 3veckor en sommar för längesedan….BÄSTA TIDEN….:)
    Lycka till med måland. …ser fint ut

Lämna ett svar till Kerstin Lorentzon Avbryt svar