Här och nu

… tar jag en välförtjänt paus vid datorn, med en kopp kaffe och en knäckemacka. På fredag är det årets Konstrunda i Örgryte Härlanda. Jag försöker knyta ihop trådar, färdigställa och målar mellan varven på mina tavlor.

Det är som vanligt en speciell känsla att släppa in folk i hemmet. Jag har ju ingen extern ateljé just nu och arbetar alltså i vårt stora matrum. Egentligen är det mest en ateljé. Som det står ett stort bord i, som tjänar som matbord i vardagens stök. Så vill jag se det i alla fall. Kanske för att ”pinka in” mitt revir, det som jag måste ha för att fungera. Mina ytor, som måste kännas trygga, kännas ”mina” för att skapa. Jag har aldrig kunnat sitta eller stå var som helst när jag skapar. Platsen är viktig för mig. Och jag cirklar som en hund runt sin liggplats innan jag kan starta upp för dagen. Flyttar runt saker, liksom bor in mig och definierar ytan. Konstigt? Ja, kanske. Men det är så jag är.

Åter till målandet och allt det andra. Härom dagen gjorde jag ett gäng nya örhängen. Finemang. Här kan du läsa mer om Konstrundan. Nu återstår bara: Stort välkomna till mig och till alla de andra 22 konstnärerna!

Back to black

Ibland kan det vara skönt att begränsa sig. Att utmana sig att fokusera på en sak. Och det är precis vad jag har gjort. Jag gillar svart. Väldigt mycket. Det syns i mina smycken och i mycket annat av det jag gör. Det syns på mig och i min garderob. Svart är för mig stilfullt och kontrastskapande. Svart framhäver andra färger och har attityd. Jag har perioder av ljus och färgexplosioner, men den svarta motpolen, djupet finns alltid där…

Nu har jag dragit det svarta till sin spets, genom att göra en knappkollektion med ringar och halsband där det bara finns med olika nyanser och strukturer av svart. Lite vitt och grått har letat sig in, men basen är svärta. Flera av smyckena känns barocka. Lite överdrivna. Glamour. Några har fått riktigt gamla och fina glasknappar i toppen. Samtidigt har jag inspirerats av jugend och 1930-tal. Ja, jag vet inte om allt detta syns i slutresultatet, oavsett är jag riktigt nöjd!

Kommer du på konstrundan kan du se kollektionen i sin helhet. Back to black!

       

Kåken Larmar!

På lördag promenerar jag ner till Kulturhuset Kåken, som bekvämt nog ligger i Härlanda ett stenkast från där jag bor i Göteborg. De har en endagsfestival för sjätte året i rad och bland vimmel, uppträdanden på utomhusscenen, cirkusskolan för barn, och glada fikande besökare huserar en liten hantverksmarknad.

Ska fixa lite nya örhängen tills dess tänkte jag. Både fler av de gamla och som nedan, en ny variant. Passade på att fota ett nytt halsband med. Sen får såklart knappringar, knapphalsband och plexiglashalsband följa med mig ner för backen till kulturhuset. Programmet finns här! Välkommen!

P5226879   P5226920P5226924   P5226882

En ”bra nog” utställning

På fredag flyttar mina kollagetavlor till stadsdelen Haga och det mysiga kaféet Caféva. Där ska dom bo hela februari. Därför smiter jag undan den gråa kyliga dagen utanför och kurar inne med ateljéarbete. Jag ramar om och finputsar.

Funderar samtidigt en hel del på det där med att duga, att vara bra nog. Antagligen för att jag själv är dålig på att följa mina egna råd just nu. Jag är inte alls bra på att balansera den där inre kritikern på min axel. Den där besserwissern, som delvis kan verka som en morot för att driva mig framåt, att göra bättre, att göra mer, men som tyvärr oftast fungerar som en bromskloss, en alstrare av negativ energi och en känsla av att inte duga. Och så står jag där och tycker att det jag har gjort inte är i närheten av ”bra nog”. Fast det kanske är precis just vad det är – bra nog alltså!

Så, varför ska det vara så svårt att bara vara sig själv, vara den man är i alla lägen? Att faktiskt på riktigt tycka om sig själv precis som man är, tycka ”jag är helt okej”, trots kesomage, gäddhäng, dålig kondis, hangups, kasst morgonhumör eller vad det nu är som gör att man står där och surar över sig själv. Låter svårt, ja, men borde inte vara det. För det är ju inte alls svårt att se på andra och tänka att dom duger, att dom är helt okej, hyfsade, oftast riktigt bra.

Nej, vi borde alla släppa den där hårda inre kritikern och bara gå rakt ut i livet och duga! Vi behöver inte vara något extra, speciellt, unikt eller toppenbra, vi behöver inte uträtta underverk – utan det räcker med att vara sig själv och det är bra nog. Och jag tror att ju fler gånger vi tänker ”jag är bra nog” när den inre kritikern tittar fram, ju fler gånger vi säger rakt in i spegeln ” jag duger”, ju mer får orden fäste. Så, i dag duger jag. Och det gör du med!

En skön vecka

Den här veckan har varit härlig. Jag har haft flera långa dagar i ateljén, med öppna fönster och dörrar. Vinden och försommaren har tittat in till mitt bord och virvlat runt bland mina papper. Jag har tagit sköna pauser i solen på trappan och förundrat tittat på mina trädgårdsland, där allt växter så det knakar. I ateljén har jag fokuserat på knappar. Jag har kombinerat, slipat och limmat. Nu har ett sextiotal nya knappkombon sett dagens ljus. Många ska bli ringar och en del ska bli halsband. Kunde inte låta bli att fota en av ringarna i min favoritblomma. En stor fluffig kudde av mossflox blommar överdådigt. Som godis.

Jag gör gärna en tavla

Så här i försommartider är det inte helt ovanligt att man blir bjuden på välkomstfest, namngivning, dop och andra festligheter för våra små invånare. En finfin idé, tycker jag, är att ge bort en kollagetavla speciellt gjord till det lilla barnet. Då ger du bort något unikt och handgjort, ett minne som kan hänga på barnets vägg länge.

     

Sen behöver man ju inte döpas eller namnges för att äras med en egen tavla. Kanske en liten kotte man gillar fyller år. Eller så är man en stolt moster. Eller så har man någon i sin närhet som inte alls är ett barn, men som verkligen skulle behöva en fin tavla med ett alldeles speciellt budskap på….  Här hittar du mina ”barntavlor” och mina helt vanliga tavlor. Funderar du på att beställa, har du frågor eller idéer så ring eller maila mig!

Glöd

Jaha, då har man gått och blivit Alingsåsare…

Eller inte riktigt, men en del av mina smycken och kort har flyttat dit. För i Alingsås ligger Glöd, en butik och verkstad med glas, färg och form i fokus. Carina är hjärnan och hjärtat bakom verksamheten. Hon gör handgjorda smycken och glasarbeten i fusingteknik. Jag är riktigt sugen på att gå en kurs hos henne och pröva på tekniken. Och jag gillar mitt svarta råa gummi mot hennes klara glas, eller den mjuka håriga ullen… Jag hoppas verkligen att ni letar er dit nästa gång ni besöker Alingsås.

     

Ja, just nu glöder jag på många sätt. Jag är inne i en period där saker och ting rullar på i ett positivt tempo. Många järn i elden, kanske man kan säga. Och så är det faktiskt. Flera saker som har bubblat i bakgrunden och väntat på en lösning, har helt plötsligt fått liv, och så händer allt på en gång! Roligt är det. I går fick jag 2 kg plexiglaskvinnor. Det var som julafton att öppna paketet. Sen låg det finfina prover i postlådan, på presentkartonger till kvinnan. Ett spännande samarbete med att ta fram en silverpläterad ringstomme har tagit sin början. Hundra meter kulkedja letar sig snart hem till mig… Dessutom har jag börjat provtrycka nya texttavlor, som även dom legat och bubblat i huvudet ett tag… ja, ni ser… Roligt var ordet!

Tomte på advent

Min son på 4,5 år och jag pysslar mycket. Han har nog ärvt det av mig. Pysselgenen. För ett tag sen pysslade vi ihop en tomte. Limpistolen åkte fram och med en toarulle, en flörtkula, lite ull, en bit filt och några knappar blev den så här fin! Såklart är ögon och mun det som verkligen ger karaktär till tomten. Och dom stod inte jag för.
Ha en riktigt skön 3:e advent!