Flora Grön

Mina kollagetavlor och kort har sedan i våras funnits att köpa i underbara blomsterbutiken Flora Grön, som ligger i Solängen i Mölndal strax utanför Göteborg. Det är en butik helt i min stil, med trevlig och proffsig personal, en tanke bakom urvalet av blommor. Smakfulla och fräscha buketter och arrangemang. Inte minst, en känsla för de där extra detaljerna som jag själv uppskattar så mycket. I butiken finns även en hel del annat smått och gott. Lite inredningsdetaljer, mina tavlor och kort som sagt, fina lyxiga tvålar och gamla skolplanscher. Har du möjlighet, åk och handla dina blommor hos Jessica och Elvisa, i en finfin och inspirerande butik!

1511440_592381404222448_7406783478222345490_n 1974977_476817565778833_7518985950522156114_n10511244_517859568341299_5979776195848570227_n 1468599_425988727528384_1612593397_n526602_416578301802760_1637546666_n 1926700_468846309909292_2067449978_n 10304570_564799550313967_8606581429505959195_n 1441553_595210927272829_8223551653680356950_n

Bilderna har jag lånat från Flora Gröns Facebooksida!

En snigels långsamhet

Sommaren kändes oändlig. Nu sitter jag här på trappan och spretar med tårna, och hösten är här. Jag njuter av ljumma solstrålar och kaffekoppens värme med lite vemodiga känslor. För jag konstaterar att skuggan är kallare, vinden svalare, löven gulare och rabatten ruffsigare. Och det är skönt samtidigt. För när hösten kommer så kan jag fokusera igen, samla mig och släppa fram den kreativa energi jag laddat upp med under sommaren.

I juli var jag i Gerlesborg på målarkurs. Fem underbara färgstarka dagar med högsommarvärme, klart vatten, trevliga kurskamrater och framför allt en jäkla bra lärare. Men resan var inte bara skratt, god mat och solsken. Med i det mentala bagaget låg en propp som vuxit fast och inte ville lossna. En rädsla för att måla. Vilket är konstigt, jag skapar ju i så många andra material. Men ändå har den alltid funnits där, längtan efter målarduk, färg och penslar. I över 20 år har jag cirklat runt och förbi, tänkt att jag kan göra annat i stället för att måla. Men det kan man ju inte. Man kan inte göra annat istället, när längtan och behov finns i kroppen. Så jag såg rädslan i ögonen och åkte på kursen. Och jag ångrar det inte…

P7177318ny    OLYMPUS DIGITAL CAMERAP7177340ny   GerlesborgGerlesborg   P7197352nyP7217368ny   P7217370ny        P7217369ny    P7177323nyP7197351ny    

Vår lärare Niklas Eneblom, var generös, full av humor, kreativ och oerhört proffsig. Stort stort tack till dig! Du lät mig göra det på mitt sätt, med meditativ eftertänksamhet och en snigels långsamhet. Vad hände sen då? Jo, nu är jag igång och målar för fullt här hemma. Nästan varje dag. Och jag undrar, varför det tog mig mer än 20 år att låta mitt liv dekoreras med färgfläckar?

Tavlor på väg hem

Nu har mina tavlor huserat på Caféva i snart en månad. På torsdag morgon hämtar jag hem dom. Det har varit roligt att se sina bilder i en annan miljö. De har liksom passat som fond till fikande, diskuterande, funderande, läsande cafébesökare. Kanske har mina texter inspirerat till samtal om att prioritera, fokusera, tycka om, duga och vara den man är. Jag hoppas det. Då har jag ju lyckats!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAP2016716ny
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En ”bra nog” utställning

På fredag flyttar mina kollagetavlor till stadsdelen Haga och det mysiga kaféet Caféva. Där ska dom bo hela februari. Därför smiter jag undan den gråa kyliga dagen utanför och kurar inne med ateljéarbete. Jag ramar om och finputsar.

Funderar samtidigt en hel del på det där med att duga, att vara bra nog. Antagligen för att jag själv är dålig på att följa mina egna råd just nu. Jag är inte alls bra på att balansera den där inre kritikern på min axel. Den där besserwissern, som delvis kan verka som en morot för att driva mig framåt, att göra bättre, att göra mer, men som tyvärr oftast fungerar som en bromskloss, en alstrare av negativ energi och en känsla av att inte duga. Och så står jag där och tycker att det jag har gjort inte är i närheten av ”bra nog”. Fast det kanske är precis just vad det är – bra nog alltså!

Så, varför ska det vara så svårt att bara vara sig själv, vara den man är i alla lägen? Att faktiskt på riktigt tycka om sig själv precis som man är, tycka ”jag är helt okej”, trots kesomage, gäddhäng, dålig kondis, hangups, kasst morgonhumör eller vad det nu är som gör att man står där och surar över sig själv. Låter svårt, ja, men borde inte vara det. För det är ju inte alls svårt att se på andra och tänka att dom duger, att dom är helt okej, hyfsade, oftast riktigt bra.

Nej, vi borde alla släppa den där hårda inre kritikern och bara gå rakt ut i livet och duga! Vi behöver inte vara något extra, speciellt, unikt eller toppenbra, vi behöver inte uträtta underverk – utan det räcker med att vara sig själv och det är bra nog. Och jag tror att ju fler gånger vi tänker ”jag är bra nog” när den inre kritikern tittar fram, ju fler gånger vi säger rakt in i spegeln ” jag duger”, ju mer får orden fäste. Så, i dag duger jag. Och det gör du med!

Var modig

Har arbetat med helt nya tavlor sista tiden. Papperskollage och tryckta texter. Här kommer ett smakprov… Lämnade in ett gäng på inramning förra veckan. Väntar ivrigt på att få hämta dom. Jag har samlat på mig massor av gamla fina, nötta och stötta ramar på loppisar. Nu är tanken att de ska få ett nytt liv på någons vägg… Tills dess hänger dom på min, i alla fall under konstrundan. Läs mer om den här!

Det är inte jag

Jag undrar ibland hur det är att leva med en skapande människa vid sin sida. I kreativiteten finns en sorts dynamik. En kraft som vill ut. Oavsett vad man gör så är man konstnär av en anledning. Min sambo John lever med mig, han lever delvis i en ateljé, med mina projekt och tankar och idéer runt sig. Man kan i och för sig säga att han har vanan inne. För han har även växt upp med någon som skapar.

   Far & son 1972

Johns pappa var konstnär. Han försörjde familjen på sitt konstnärsskap. Pappa Rune Claesson var grafiker, klassiskt skolad, hantverksskicklig och med en syn på konst som allt annat än dekorativ och insmickrande. Hans porträtt var utlämnande, hans landskap vindpinade. I bilderna finns ett vemod och ett sönderfall.


Jag träffade Rune en gång. Då på sjukbädden, bara veckor innan han gick bort. Jag fick tillåtelse att gå in i hans ateljé, en grafikers verkstad. Skitig, grov och så långt ifrån den där romantiska bilden många har om den vackra, ljusa och luftiga ateljén. Det här var verkligen en verkstad. Och jag kände en äkthet och en enorm ödmjukhet inför år av hantverkskunnande.

   Ateljén

När jag kom in till Rune igen sa jag att hans bilder var vackra. Ett oerhört utmanande ord för en man som hela sitt liv skyr det vackra och söker det fula. Men jag gav mig inte. För i det sorgsna, vindpinade, skitna och slitna finns en oändlighet. En syn på livet som vackert oavsett…
    

Jag önskar så att jag kunde skapa konst som Rune Claesson. Men jag är inte Rune. Jag är Anna. Och även om vi säkert ibland såg på livet på samma sätt, så ger det sig ett helt annat uttryck hos mig.

Jag gör gärna en tavla

Så här i försommartider är det inte helt ovanligt att man blir bjuden på välkomstfest, namngivning, dop och andra festligheter för våra små invånare. En finfin idé, tycker jag, är att ge bort en kollagetavla speciellt gjord till det lilla barnet. Då ger du bort något unikt och handgjort, ett minne som kan hänga på barnets vägg länge.

     

Sen behöver man ju inte döpas eller namnges för att äras med en egen tavla. Kanske en liten kotte man gillar fyller år. Eller så är man en stolt moster. Eller så har man någon i sin närhet som inte alls är ett barn, men som verkligen skulle behöva en fin tavla med ett alldeles speciellt budskap på….  Här hittar du mina ”barntavlor” och mina helt vanliga tavlor. Funderar du på att beställa, har du frågor eller idéer så ring eller maila mig!

Finbesök

I dag fick jag besök av en av mina favoritkunder med familj. Hon hämtade två beställda tavlor, som hon skulle ge bort som alldeles speciella presenter. Det är så skönt att känna att tavlorna liksom hittade hem, att jag träffade rätt och förstod vad just hon menade när hon förklarade vad hon ville ha. Hon fick även titta på en större tavla som jag håller på att arbeta fram åt henne. Med några små justeringar kom vi överens om att även den blir som hon vill ha den. Finemang. Är både hon och jag nöjda så är det ju perfekt. Nedan, den ena av tavlorna, here comes the sun. Och visst tittar den fram lite i dag, den där solen!

Jag tänkte…

…skrivit ett inlägg i går. När smycken väntade på att läggas fram och tavlorna låg klara för att spikas upp. Det får bli bilder från i går med tankar från i dag i stället. Nu när Konstrundans första dag går mot sin ände och jag sitter och vilar en stund. Det är alltid himla trevligt att ha gott om tid att prata med sina besökare. Dricka en kopp kaffe och svara på nyfikna frågor om gummi, ull och papper. Jag ser fram emot att vakna i morgon, hoppas på ännu en solig dag full av nya intressanta möten.
Med andra ord – välkommen i morgon, söndagen den 2 oktober, mellan kl 11-16!

Fåglar

Nu börjar mina tavlor bli klara och jag bjuder på en liten förhandstitt. Nästa helg, den 1-2 oktober har jag öppen ateljé och då kan man titta på alla tavlorna i sin helhet. De som inte säljs kommer jag att lägga ut här på sidan efter konstrundan.

”Min längtan är blå”, kollage av papper.
Tavlan är 40×50 cm, med en svart glänsande lackad ram.