Back to black

Ibland kan det vara skönt att begränsa sig. Att utmana sig att fokusera på en sak. Och det är precis vad jag har gjort. Jag gillar svart. Väldigt mycket. Det syns i mina smycken och i mycket annat av det jag gör. Det syns på mig och i min garderob. Svart är för mig stilfullt och kontrastskapande. Svart framhäver andra färger och har attityd. Jag har perioder av ljus och färgexplosioner, men den svarta motpolen, djupet finns alltid där…

Nu har jag dragit det svarta till sin spets, genom att göra en knappkollektion med ringar och halsband där det bara finns med olika nyanser och strukturer av svart. Lite vitt och grått har letat sig in, men basen är svärta. Flera av smyckena känns barocka. Lite överdrivna. Glamour. Några har fått riktigt gamla och fina glasknappar i toppen. Samtidigt har jag inspirerats av jugend och 1930-tal. Ja, jag vet inte om allt detta syns i slutresultatet, oavsett är jag riktigt nöjd!

Kommer du på konstrundan kan du se kollektionen i sin helhet. Back to black!

       

En snigels långsamhet

Sommaren kändes oändlig. Nu sitter jag här på trappan och spretar med tårna, och hösten är här. Jag njuter av ljumma solstrålar och kaffekoppens värme med lite vemodiga känslor. För jag konstaterar att skuggan är kallare, vinden svalare, löven gulare och rabatten ruffsigare. Och det är skönt samtidigt. För när hösten kommer så kan jag fokusera igen, samla mig och släppa fram den kreativa energi jag laddat upp med under sommaren.

I juli var jag i Gerlesborg på målarkurs. Fem underbara färgstarka dagar med högsommarvärme, klart vatten, trevliga kurskamrater och framför allt en jäkla bra lärare. Men resan var inte bara skratt, god mat och solsken. Med i det mentala bagaget låg en propp som vuxit fast och inte ville lossna. En rädsla för att måla. Vilket är konstigt, jag skapar ju i så många andra material. Men ändå har den alltid funnits där, längtan efter målarduk, färg och penslar. I över 20 år har jag cirklat runt och förbi, tänkt att jag kan göra annat i stället för att måla. Men det kan man ju inte. Man kan inte göra annat istället, när längtan och behov finns i kroppen. Så jag såg rädslan i ögonen och åkte på kursen. Och jag ångrar det inte…

P7177318ny    OLYMPUS DIGITAL CAMERAP7177340ny   GerlesborgGerlesborg   P7197352nyP7217368ny   P7217370ny        P7217369ny    P7177323nyP7197351ny    

Vår lärare Niklas Eneblom, var generös, full av humor, kreativ och oerhört proffsig. Stort stort tack till dig! Du lät mig göra det på mitt sätt, med meditativ eftertänksamhet och en snigels långsamhet. Vad hände sen då? Jo, nu är jag igång och målar för fullt här hemma. Nästan varje dag. Och jag undrar, varför det tog mig mer än 20 år att låta mitt liv dekoreras med färgfläckar?

Väntan

Just nu väntar jag på en massa saker. Jag väntar på att det ska börja växa i trädgårdslanden. Att det ska skjuta iväg och få den där farten som brukar komma när allt legat i vila och liksom hållits tillbaka av kylan. När sen solen, värmen äntligen kommer kan man nästan se hur det knakar och växer. Redan är gräslöken uppe en bit och krokusar ståtar. Men det är som att flera av de lökar och perenner som brukar sticka upp huvudet tidigt ligger och väntar.

Jag väntar också på att den långa renoveringen av delar av mitt hem ska ta slut. Vi har haft hantverkare i huset i fem veckor nu. Byggdamm, oljud och ett och annat knivigt problem att lösa på vägen. Så som det alltid är när man river upp det gamla för att bygga nytt. Jag väntar på mitt nya fräscha badrum med svart och vitrutigt golv, den kaklade hyllnischen, badkaret, den matta svarta sitsen till toaletten och den där svarta bulliga runda ljusknappen som ser ut som en gammal i bakelit. Ja, man snöar sannerligen in på detaljer…

8871560216606

Kanske inte så konstigt att jag är så löjligt förtjust i ljusknappen. Mina knappringar är ju inte helt olika…

Ring 12 RING RING

Jag väntar också på att leverera till sommarens upplaga av HavsVerk. Det är ju inte förrän i juli, men i skrivandets stund pågår planeringen för fullt. Det blir, förutom knappsmycken och gummismycken, mina plexiglashalsband såklart!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Glad påsk

Ja, då var det skärtorsdag. Fåglarna kvittrar och solen lyser och det är bara värmen som saknas. Men just nu gör det inget. Jag tänker ta med min kaffekoppen ut, luta kroppen mot husväggen, blunda och låta solens strålar rosa mina kinder. Jag önskar er alla en riktigt gul, avkopplande, rolig, solig och alldeles underbar påsk!

Påskägg

Fiffigt och fint påskpyssel efter tips från goda vännen Annette. Äggskalen är målade inuti med akvarellfärg. Jag limmade fast en tunn tråd på baksidan och hängde i riset. Blev vackert! Sonen ville dock pyssla annat…

Kyckling

Lördagsgodis

På lördagar unnar jag mig godis. Jag brukar lägga upp det i den här fina skålen, som jag köpt på loppis. Den ger mig nostalgiska känslor och associationer till barndomsminnen och mormor eller farmor som bjuder pastiller i fina skålen. Barnet som i andakt försiktigt tar en av bröstkaramellerna, polkagrisarna eller romerska bågarna.

Jag tänker på tårtor, för skålens kant påminner om tårtpapper. Och då tänker jag på kalas, på glädje, på färger och på små små bakelser…

En stund på trappan

I dag var det premiär för fika på trappan i solen. Invirad i filt satt jag en liten stund med kaffe och bok och njöt av att bara vara. Sen tog jag några foton i mitt trädgårdsland. Vårrusig och glad klampade jag runt i landet, trots att mina träskor sjönk ner i blötsnö och mina strumpor blev våta. Jag smög nära små vackra fröställningar som har klarat vinterns kyla och stormar. Och mitt rostiga hjärta, som vinglar på en pinne i landet. Ibland är det lilla så vackert att det gör ont i själen…

  
  

Vändpunkt

I dag är det den första februari. För många är månaden en av de segaste bland månader. För det tar liksom aldrig slut. Det där tunga, mörka, våta och kalla som kallas vinter. Så vet jag att många känner – men inte jag. För mig vänder det redan i  januari. När sedan februari kommer är det nedförsbacke hela vägen. Nu kan jag börja om. Och jag vet att det blir lite ljusare för var dag, även om mörkret dominerar fortfarande. Härom veckan lät jag ljuset smyga sig in i mitt fönster, kunde titta på små vårlökar när jag arbetade. Och härom dagen köpte jag årets första tulpaner. Ett härligt överflöd av färger. Ett löfte om att det finns en vår, ett ljus och en värme. Inom mig gror små frön av glädje. För mig börjar den bästa tiden nu…


Grå vila

Vad vore livet utan färger? Färger inspirerar mig, de fungerar liksom en startpunkt, slår an en känsla som ger lust och som i sin tur ger mig en ingång i skapandet. Färger är med andra ord starkt knutna till känslor för mig. Det är intressant hur samma färg kan slå an olika känslor olika dagar eller tider på dygnet. Ta grå. Grå kan vara tungt, otröstligt, ogenomträngligt, trist, vått och sorgset… Men grått kan också vara vilsamt, rofyllt, tillåtande, tröstande, lugnt, omslutande och tyst.

I dag är det precis så som grå fungerar för mig. I det grå finner jag vila. Ur det färglösa grå kan små, små idéer och tankar och färger få växa fram och ta plats, som annars hade trängts undan av allt annat runt omkring. När vädret är grått ute, kan jag med gott samvete stanna inne och det är som om världen runt mig snurrar saktare i det gråa. I dag sitter jag vid bordet och tänker på grått. Antagligen slutar det med färger, men grått får vara startpunkten denna dagen.