Vårens AVTRYCK i Färjenäs

Inbjudan        10426903_1447780062140876_8187098074690185306_n

I helgen hittar du mina smycken, kort och annat på AVTRYCK i Färjenäs. Väl värt ett besök av många anledningar. Vårens AVTRYCK är en hantverkshelg med brett och kreativt utbud. 20 personer ställer ut hantverk & konstverk både i butiken, ute i grönskan och på trottoaren. Upplev den kulturhistoriska stadsdelen Färjenäs blomma ut i både färg och form! Mer om AVTRYCK här.

Välkommen fredag den 8 maj 11-17, samt lördag & söndag 9-10 maj 11-15.
Adressen är Karl IX:s väg 1 i Färjenäs som ligger under Älvsborgsbron på Hisingen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA    tags    PA137799ny fyrk

Jag kan inte låta bli att berätta mer om Färjenäs, för marken bär på en spännande del av Göteborgs historia. På platsen påbörjade Karl IX byggandet av det första Göteborg år 1603. Staden, som var bosatt av holländare, växte snabbt och snart fanns ett hundratal hus, flera kyrkor och ett rådhus. Redan 1611 brändes Göteborg ner till grunden av danskarna. På 1630-talet växte ett nytt litet samhälle upp runt färjeläget på Hisingen, Färjestaden. Stadsdelen, oftare kallad Färjenäs, får över 300 år senare stryka på foten då Älvborgsbron byggs. Den reguljära färjetrafiken mellan Färjenäs och Klippan kör sin sista tur 1967. Resten är historia. Men en spännande sådan.

1620610_1400846310167585_1197366657_n    1966962_1412515639000652_630804056_n    563196_1400846153500934_51231284_n

Efter historiskt filosoferande och promenader i omgivningarna är många kaffesugna. Därför är jag nöjd när jag kan erbjuda er ett av mina favoritkaféer (trots att jag bara varit där en gång). Färjenäs Café är ett av Göteborgs äldsta fik. Ett genuint, klassiskt arbetarkafé i anrik miljö som funnits sedan 1906. Det sitter liksom i väggarna. Känslan. Och så långt från innerstadens trend och yta man kan komma. Under helgen har de samma öppettider som AVTRYCK. Här finns mer info om Färjenäs Café.

Flora Grön

Mina kollagetavlor och kort har sedan i våras funnits att köpa i underbara blomsterbutiken Flora Grön, som ligger i Solängen i Mölndal strax utanför Göteborg. Det är en butik helt i min stil, med trevlig och proffsig personal, en tanke bakom urvalet av blommor. Smakfulla och fräscha buketter och arrangemang. Inte minst, en känsla för de där extra detaljerna som jag själv uppskattar så mycket. I butiken finns även en hel del annat smått och gott. Lite inredningsdetaljer, mina tavlor och kort som sagt, fina lyxiga tvålar och gamla skolplanscher. Har du möjlighet, åk och handla dina blommor hos Jessica och Elvisa, i en finfin och inspirerande butik!

1511440_592381404222448_7406783478222345490_n 1974977_476817565778833_7518985950522156114_n10511244_517859568341299_5979776195848570227_n 1468599_425988727528384_1612593397_n526602_416578301802760_1637546666_n 1926700_468846309909292_2067449978_n 10304570_564799550313967_8606581429505959195_n 1441553_595210927272829_8223551653680356950_n

Bilderna har jag lånat från Flora Gröns Facebooksida!

Här och nu

… tar jag en välförtjänt paus vid datorn, med en kopp kaffe och en knäckemacka. På fredag är det årets Konstrunda i Örgryte Härlanda. Jag försöker knyta ihop trådar, färdigställa och målar mellan varven på mina tavlor.

Det är som vanligt en speciell känsla att släppa in folk i hemmet. Jag har ju ingen extern ateljé just nu och arbetar alltså i vårt stora matrum. Egentligen är det mest en ateljé. Som det står ett stort bord i, som tjänar som matbord i vardagens stök. Så vill jag se det i alla fall. Kanske för att ”pinka in” mitt revir, det som jag måste ha för att fungera. Mina ytor, som måste kännas trygga, kännas ”mina” för att skapa. Jag har aldrig kunnat sitta eller stå var som helst när jag skapar. Platsen är viktig för mig. Och jag cirklar som en hund runt sin liggplats innan jag kan starta upp för dagen. Flyttar runt saker, liksom bor in mig och definierar ytan. Konstigt? Ja, kanske. Men det är så jag är.

Åter till målandet och allt det andra. Härom dagen gjorde jag ett gäng nya örhängen. Finemang. Här kan du läsa mer om Konstrundan. Nu återstår bara: Stort välkomna till mig och till alla de andra 22 konstnärerna!

Back to black

Ibland kan det vara skönt att begränsa sig. Att utmana sig att fokusera på en sak. Och det är precis vad jag har gjort. Jag gillar svart. Väldigt mycket. Det syns i mina smycken och i mycket annat av det jag gör. Det syns på mig och i min garderob. Svart är för mig stilfullt och kontrastskapande. Svart framhäver andra färger och har attityd. Jag har perioder av ljus och färgexplosioner, men den svarta motpolen, djupet finns alltid där…

Nu har jag dragit det svarta till sin spets, genom att göra en knappkollektion med ringar och halsband där det bara finns med olika nyanser och strukturer av svart. Lite vitt och grått har letat sig in, men basen är svärta. Flera av smyckena känns barocka. Lite överdrivna. Glamour. Några har fått riktigt gamla och fina glasknappar i toppen. Samtidigt har jag inspirerats av jugend och 1930-tal. Ja, jag vet inte om allt detta syns i slutresultatet, oavsett är jag riktigt nöjd!

Kommer du på konstrundan kan du se kollektionen i sin helhet. Back to black!

       

Sommarfin

Underbara efterlängtade sommar. Ljus, värme och ro i själen. Jag har sommarledigt och försöker stanna upp och njuta av de där enkla vardagliga sakerna som man annars har en tendens att hasta förbi. Att bara vara, utan mål och mening, det är mina allra bästa sommardagar. Jag har hittills spenderat merparten av tiden i trädgården i sköna stolen. Med kaffekoppen inom räckhåll har jag varit ganska ordentligt nöjd. Jag äter frukost i trädgården, lunch i trädgården, fikar i trädgården och som nedan, fotograferar i trädgården. Bilden i mitten visar ett fröhus från Kungsängsliljan. Ibland ska man inte ha för bråttom att rensa bort det överblommade. Det där som kommer efteråt, efter det överdådiga och färgrika, kan vara minst lika vackert…

Jag sitter inte bara i trädgården. Jag åker på utflykter också. Både jag och mina smycken har åkt upp till Orust. Där, i Kungsviken, ligger HavsVerk, en sommarbutik med hantverk av ett sjuttiotal olika hantverkare. Det är väl värt ett besök. Jag kan verkligen rekommendera en dagstur ön runt, med ett stopp i den fina lilla viken mellan Henån och Ellös där HavsVerk serverar kaffe, våfflor och äggost. På vägen dit kan man slinka in på en och annan loppis. HavsVerk har öppet alla dagar 12-19 till och med den 25 augusti.

Det händer annat också. Jag packar för fullt. Penslar, färger, duk, skissblock. I övermorgon åker jag på en kurs i måleri på Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Bara jag och färgerna i fem dagar. Jisses så roligt, spännande och skönt det ska bli. Hoppas hitta nya uttryck, nya vägar att gå. Hoppas också på trevliga kreativa pratstunder med de andra kursdeltagarna. Miljön runt skolan i Gerlesborg är underbar. Klipporna, havet och ljuset dominerar. Jag förstår verkligen att konstnärer inspirerats där genom åren. Önska mig lycka till, så återkommer jag med en lägesrapport när jag landat hemma igen!

Kåken Larmar!

På lördag promenerar jag ner till Kulturhuset Kåken, som bekvämt nog ligger i Härlanda ett stenkast från där jag bor i Göteborg. De har en endagsfestival för sjätte året i rad och bland vimmel, uppträdanden på utomhusscenen, cirkusskolan för barn, och glada fikande besökare huserar en liten hantverksmarknad.

Ska fixa lite nya örhängen tills dess tänkte jag. Både fler av de gamla och som nedan, en ny variant. Passade på att fota ett nytt halsband med. Sen får såklart knappringar, knapphalsband och plexiglashalsband följa med mig ner för backen till kulturhuset. Programmet finns här! Välkommen!

P5226879   P5226920P5226924   P5226882

Väntan

Just nu väntar jag på en massa saker. Jag väntar på att det ska börja växa i trädgårdslanden. Att det ska skjuta iväg och få den där farten som brukar komma när allt legat i vila och liksom hållits tillbaka av kylan. När sen solen, värmen äntligen kommer kan man nästan se hur det knakar och växer. Redan är gräslöken uppe en bit och krokusar ståtar. Men det är som att flera av de lökar och perenner som brukar sticka upp huvudet tidigt ligger och väntar.

Jag väntar också på att den långa renoveringen av delar av mitt hem ska ta slut. Vi har haft hantverkare i huset i fem veckor nu. Byggdamm, oljud och ett och annat knivigt problem att lösa på vägen. Så som det alltid är när man river upp det gamla för att bygga nytt. Jag väntar på mitt nya fräscha badrum med svart och vitrutigt golv, den kaklade hyllnischen, badkaret, den matta svarta sitsen till toaletten och den där svarta bulliga runda ljusknappen som ser ut som en gammal i bakelit. Ja, man snöar sannerligen in på detaljer…

8871560216606

Kanske inte så konstigt att jag är så löjligt förtjust i ljusknappen. Mina knappringar är ju inte helt olika…

Ring 12 RING RING

Jag väntar också på att leverera till sommarens upplaga av HavsVerk. Det är ju inte förrän i juli, men i skrivandets stund pågår planeringen för fullt. Det blir, förutom knappsmycken och gummismycken, mina plexiglashalsband såklart!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En ”bra nog” utställning

På fredag flyttar mina kollagetavlor till stadsdelen Haga och det mysiga kaféet Caféva. Där ska dom bo hela februari. Därför smiter jag undan den gråa kyliga dagen utanför och kurar inne med ateljéarbete. Jag ramar om och finputsar.

Funderar samtidigt en hel del på det där med att duga, att vara bra nog. Antagligen för att jag själv är dålig på att följa mina egna råd just nu. Jag är inte alls bra på att balansera den där inre kritikern på min axel. Den där besserwissern, som delvis kan verka som en morot för att driva mig framåt, att göra bättre, att göra mer, men som tyvärr oftast fungerar som en bromskloss, en alstrare av negativ energi och en känsla av att inte duga. Och så står jag där och tycker att det jag har gjort inte är i närheten av ”bra nog”. Fast det kanske är precis just vad det är – bra nog alltså!

Så, varför ska det vara så svårt att bara vara sig själv, vara den man är i alla lägen? Att faktiskt på riktigt tycka om sig själv precis som man är, tycka ”jag är helt okej”, trots kesomage, gäddhäng, dålig kondis, hangups, kasst morgonhumör eller vad det nu är som gör att man står där och surar över sig själv. Låter svårt, ja, men borde inte vara det. För det är ju inte alls svårt att se på andra och tänka att dom duger, att dom är helt okej, hyfsade, oftast riktigt bra.

Nej, vi borde alla släppa den där hårda inre kritikern och bara gå rakt ut i livet och duga! Vi behöver inte vara något extra, speciellt, unikt eller toppenbra, vi behöver inte uträtta underverk – utan det räcker med att vara sig själv och det är bra nog. Och jag tror att ju fler gånger vi tänker ”jag är bra nog” när den inre kritikern tittar fram, ju fler gånger vi säger rakt in i spegeln ” jag duger”, ju mer får orden fäste. Så, i dag duger jag. Och det gör du med!