Tavlor på väg hem

Nu har mina tavlor huserat på Caféva i snart en månad. På torsdag morgon hämtar jag hem dom. Det har varit roligt att se sina bilder i en annan miljö. De har liksom passat som fond till fikande, diskuterande, funderande, läsande cafébesökare. Kanske har mina texter inspirerat till samtal om att prioritera, fokusera, tycka om, duga och vara den man är. Jag hoppas det. Då har jag ju lyckats!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAP2016716ny
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En ”bra nog” utställning

På fredag flyttar mina kollagetavlor till stadsdelen Haga och det mysiga kaféet Caféva. Där ska dom bo hela februari. Därför smiter jag undan den gråa kyliga dagen utanför och kurar inne med ateljéarbete. Jag ramar om och finputsar.

Funderar samtidigt en hel del på det där med att duga, att vara bra nog. Antagligen för att jag själv är dålig på att följa mina egna råd just nu. Jag är inte alls bra på att balansera den där inre kritikern på min axel. Den där besserwissern, som delvis kan verka som en morot för att driva mig framåt, att göra bättre, att göra mer, men som tyvärr oftast fungerar som en bromskloss, en alstrare av negativ energi och en känsla av att inte duga. Och så står jag där och tycker att det jag har gjort inte är i närheten av ”bra nog”. Fast det kanske är precis just vad det är – bra nog alltså!

Så, varför ska det vara så svårt att bara vara sig själv, vara den man är i alla lägen? Att faktiskt på riktigt tycka om sig själv precis som man är, tycka ”jag är helt okej”, trots kesomage, gäddhäng, dålig kondis, hangups, kasst morgonhumör eller vad det nu är som gör att man står där och surar över sig själv. Låter svårt, ja, men borde inte vara det. För det är ju inte alls svårt att se på andra och tänka att dom duger, att dom är helt okej, hyfsade, oftast riktigt bra.

Nej, vi borde alla släppa den där hårda inre kritikern och bara gå rakt ut i livet och duga! Vi behöver inte vara något extra, speciellt, unikt eller toppenbra, vi behöver inte uträtta underverk – utan det räcker med att vara sig själv och det är bra nog. Och jag tror att ju fler gånger vi tänker ”jag är bra nog” när den inre kritikern tittar fram, ju fler gånger vi säger rakt in i spegeln ” jag duger”, ju mer får orden fäste. Så, i dag duger jag. Och det gör du med!

Promenad i regn

I dag traskade jag i ösregnet med min prickiga dramaten i släptåg. Väl hemma, genomblöt och lycklig, packade jag upp tio nyinramade tavlor, kokade en kopp kaffe och begrundade resultatet. Jag är riktigt nöjd, och hoppas att många vill komma och titta på tavlorna och en massa annat på konstrundan i helgen. I morgon fortsätter jag att arbeta i mateljén. Det blir mer kaffe, några ramar till, en och annan boll i ull och nål och tråd och superlim. Yes!

Var modig

Har arbetat med helt nya tavlor sista tiden. Papperskollage och tryckta texter. Här kommer ett smakprov… Lämnade in ett gäng på inramning förra veckan. Väntar ivrigt på att få hämta dom. Jag har samlat på mig massor av gamla fina, nötta och stötta ramar på loppisar. Nu är tanken att de ska få ett nytt liv på någons vägg… Tills dess hänger dom på min, i alla fall under konstrundan. Läs mer om den här!

Jag gör gärna en tavla

Så här i försommartider är det inte helt ovanligt att man blir bjuden på välkomstfest, namngivning, dop och andra festligheter för våra små invånare. En finfin idé, tycker jag, är att ge bort en kollagetavla speciellt gjord till det lilla barnet. Då ger du bort något unikt och handgjort, ett minne som kan hänga på barnets vägg länge.

     

Sen behöver man ju inte döpas eller namnges för att äras med en egen tavla. Kanske en liten kotte man gillar fyller år. Eller så är man en stolt moster. Eller så har man någon i sin närhet som inte alls är ett barn, men som verkligen skulle behöva en fin tavla med ett alldeles speciellt budskap på….  Här hittar du mina ”barntavlor” och mina helt vanliga tavlor. Funderar du på att beställa, har du frågor eller idéer så ring eller maila mig!

Tre nya kort

Snart kommer tre nya kort landa på mitt bord. Förhoppningsvis kommer dom redan nästa vecka. Såklart vill jag visa ett av motiven nu innan, för jag har aldrig varit bra på att vänta. Kortet har ett finfint budskap som jag tror kommer passa bra, inramat i badrummet eller i hallen precis innan man går ut genom dörren… eller så skickar man det till någon som verkligen behöver peppas!

Glöd

Jaha, då har man gått och blivit Alingsåsare…

Eller inte riktigt, men en del av mina smycken och kort har flyttat dit. För i Alingsås ligger Glöd, en butik och verkstad med glas, färg och form i fokus. Carina är hjärnan och hjärtat bakom verksamheten. Hon gör handgjorda smycken och glasarbeten i fusingteknik. Jag är riktigt sugen på att gå en kurs hos henne och pröva på tekniken. Och jag gillar mitt svarta råa gummi mot hennes klara glas, eller den mjuka håriga ullen… Jag hoppas verkligen att ni letar er dit nästa gång ni besöker Alingsås.

     

Ja, just nu glöder jag på många sätt. Jag är inne i en period där saker och ting rullar på i ett positivt tempo. Många järn i elden, kanske man kan säga. Och så är det faktiskt. Flera saker som har bubblat i bakgrunden och väntat på en lösning, har helt plötsligt fått liv, och så händer allt på en gång! Roligt är det. I går fick jag 2 kg plexiglaskvinnor. Det var som julafton att öppna paketet. Sen låg det finfina prover i postlådan, på presentkartonger till kvinnan. Ett spännande samarbete med att ta fram en silverpläterad ringstomme har tagit sin början. Hundra meter kulkedja letar sig snart hem till mig… Dessutom har jag börjat provtrycka nya texttavlor, som även dom legat och bubblat i huvudet ett tag… ja, ni ser… Roligt var ordet!

Finbesök

I dag fick jag besök av en av mina favoritkunder med familj. Hon hämtade två beställda tavlor, som hon skulle ge bort som alldeles speciella presenter. Det är så skönt att känna att tavlorna liksom hittade hem, att jag träffade rätt och förstod vad just hon menade när hon förklarade vad hon ville ha. Hon fick även titta på en större tavla som jag håller på att arbeta fram åt henne. Med några små justeringar kom vi överens om att även den blir som hon vill ha den. Finemang. Är både hon och jag nöjda så är det ju perfekt. Nedan, den ena av tavlorna, here comes the sun. Och visst tittar den fram lite i dag, den där solen!

Gott nog

Så här dagarna innan jul börjar ett lugn att infinna sig hos mig. Julkorten är postade, klapparna köpta och här sitter jag och funderar på det där med ”gott nog”. För när vi som mest behöver sätta en gräns för oss själva och andra, och nöja oss med att det blir just ”gott nog”, verkar vi snarare höja kraven ett pinnhål. Själv accepterar jag att jag har gjort ”gott nog” och att det sen får bli lite som det blir med resten. Jag kommer till en gräns när jag liksom ger upp och inser att det blir bra ändå, och att det faktiskt inte är ytan som är det viktiga. Fast det visste jag ju redan, att ytan inte är viktig, att allt det där piffet inte är det som verkligen betyder något. Jag hade bara glömt det mitt i all julhysteri…