På väg

I dag har jag fixat och donat, prismärkt och packat. Och nu är alla saker äntligen på väg till HavsVerk, prydligt stuvade i en påse. Skönt att lämna ifrån sig, men också lite pirrigt. Jag packade ner både gamla godingar och en hel del nytt. Mina fina plexiglashalsband fick följa med i alla tio färgerna. Massor av knappringar. Vykort. Örhängen av cykelslang. Flera nya gummihalsband och så halsbandet nedan. Det finns bara ett enda. Som en pärlgömma, en hemlighet, med skatterna som glimmar…

Grönt är skönt…

…och svart är natt. Och det sistnämnda rimmar inte ens. Den här dagen gled över i en sen arbetskväll. Ända över midnatt. Jag lyssnar på bra musik och tittar ut genom fönstret på gatlyktornas gula sken över gatan. Jag känner mig så där poetisk i själen som jag bara kan göra ensam vid mitt bord sent sent på kvällen. Brukar känna mig lite melankolisk, skönt lugn och rofylld på natten. Egentligen arbetar jag som bäst på förmiddagen, effektiv och snabb. Allt går liksom i slowmotion på kvällen och natten. Både i mitt huvud och det som händerna skapar. Sengångarfingrar. Men det kan inte hjälpas. Just nu har jag mycket att göra och det är lika bra att njuta av dom där ensliga nattimmarna.

Nya perspektiv

Jag har sommarlov, och efter att ha varit bortrest några dagar är jag hemma igen. Jag landar för en stund och funderar på vad som är sommar. Alla bara pratar som om vädret. Det orkar inte jag. Jag har redan bestämt mig för länge sedan – det ÄR sommar! Utanför mitt öppna fönster blåser det, regnar då och då, fåglarna väsnas och molnen luddar sig i klungor på himlen. Och jag trivs bra med det. På min lilla resa gick jag runt i gäststugan jag har sovit i sen 80-talet och såg den genom kamerans lins. Jag försökte fotografera en bit av min sommar. Den slitna katten och rosa björnen som sitter i hyllan. Böckerna om Halland, insekter, flora och fåglar. Träskorna som väntar vid dörren. Saftglasen med bilder på bär och frukter. Sängkläderna man bäddar med som ger en solig lugn känsla. Lokalradion. Grannens gunga. Arbete i en annan miljö än annars, med en annan utsikt på flera sätt. Innan nästa resa tar vid måste jag arbeta lite grand. Nästa vecka åker mina smycken upp till Havsverk!

Hantverk vid havet!

I sommar hittar du mina smycken på HavsVerk. Under några månader förvandlas den gamla ICA-butiken i Kungsviken på Orust till utställningen HavsVerk, med över 70 olika utställare i en fantastisk sammansättning av traditionellt hantverk och ny spännande formgivning. 

Öppet 12 –19 alla dagar från 7 juli – 26 augusti. Servering kaffe, våfflor, glass och Bohuslänsk Äggost. Se vägbeskrivning nedan.
Kungsviken och den gamla ICA-butiken hittar du på vägen mellan Henån och Ellös på Orust. Från Henån – följ skylt mot Ellös, efter ca 5 km sväng höger mot Kungsviken 2, följ skylt Kungsviken/Hantverk. Från Ellös – följ skylt mot Henån, efter ca 8 km sväng vänster mot Kungsviken 2, följ skylt Kungsviken/Hantverk. Välkommen till hantverk vid Havet!

Hem ljuva hem

Ni som har problem med fåglar kanske inte ska läsa det här, för det här är nämligen en historia om en fågel. En duva. Men det är också en historia om hemlängtan…

För någon vecka sedan, en helg när solen sken och allt var sådär somrigt ute, satt min familj på trappan och småpratade med grannarna på andra sidan häcken. Efter en stund konstaterade vi att det satt en underlig duva och svajade på grannarnas tvättlina. Det är ju inte likt fåglar att ha svårigheter att sitta på linor, så vi tittade lite extra. Duvan svajade och vi tittade och tänkte att han eller hon nog var trött, utmattad av värmen. Vi fick dessutom  gå nära utan att den verkade rädd för oss, vilket ökade vår nyfikenhet. Efter en stund hade den balanserat klart och flög. Strax efter dök den upp på andra sidan gatan, vingligt störtandes ner i en häck, likt Papphammar. Det var då jag utvecklade en känsla för just denna fågel. Den var så tragisk, så ensam, så udda. Duvor är annars inte något jag gillar. Synnerligen inte de där feta, flaxiga och närgångna storstadsduvorna.

Vi fortsatte vårt snack med grannarna i deras trädgård. När jag en stund senare sneglade över häcken, upp mot vår trappa satt duvan helt plötsligt där. Och där stannade den. Länge. Trots att vi gick nära, höll fram ett vattenglas, fotograferade, pratade, så satt den kvar och tittade på oss. Grannen ringde brevduveklubben i Göteborg och konstaterade av märkningen att det var en dansk duva som besökte oss, troligen utmattad efter lång färd, och i behov av vila. Duvan fick mer vatten och solrosfrön. När vi tittade ut ett tag senare hade den flugit.

Jag hoppas duvan kom hem. För även om man behöver mellanlanda då och då, så är det himla skönt att komma hem. Den här duvan valde att landa i min lilla stadsdel Härlanda. Här kan man landa synnerligen bra tycker jag. Faktiskt är det precis det jag håller på med just nu. Landar alltså. Är i min ateljé, kommer ikapp med saker och unnar mig att vara mellan. Mellan marknaden på Bruket i söndags och nästa projekt. Hem ljuva hem!


Fina porträtt på duvan av John Claesson.