Det här är dagen…

… då det är dax. Det finns inte längre någon återvändo. Jag har dragit fram allt i ljuset och kan inte längre blunda. Jag talar om högarna. Mina ”någon gång när jag får tid att sortera”- högar som följt mig i flera år nu. Eller snarare förföljt. Högar med små lappar, skisser, idéer, urklipp, kvitton, att göra-listor, kataloger, visitkort från personer som jag av någon anledning fått… papper, papper, papper! Men ett inser jag: Ska jag kunna få loss energi till att skapa nytt, fylla nya högar med idéer, så måste jag göra mig kvitt dessa energitjuvar först, mina blinda fläckar, mina ”låtsas som om dom inte finns”-högar.

Jag hoppas att det mesta har passerat bäst före datum och kan slängas. Men jag hoppas också på att hitta bortglömda idéer och små lappar med skisser som jag inte visste att jag hade. Frön till nytt skapande och inspiration inför årets julförsäljning. Ett kärt återseenden i form av en liten lapp med visdomsord ramlade ut när jag kånkade runt på en av högarna. Och visst stämmer det! De där högarna har sannerligen varit stillastående allt för länge nu. Så jag satsar på ett långsamt framåtskridande. Men först en kopp kaffe och en pepparkaka eller två…

Knappmani

Jag har fastnat i knappträsket, jag erkänner. Knappar av plast, glas, porslin, pärlemor och tygklädda knappar. Riktigt gamla, lite nyare, runda, bulliga, platta, kantiga och ovala. Det finns just nu inget som kan få igång mig så som ett fint knappfynd. Min radar är inställd på knappar så fort jag går in på en loppis. Inget kan skänka mig sådan ro som när jag sorterar eller bara rotar runt bland mina knappar. En samling som nu börjar bli ganska omfattande.

Varför samlar jag? För mig är det nog en barndomskänsla som behöver återupplevas. En direkt transport till barndomens samlande av suddgum, brevpapper, tvålar, servetter, kastisar, nyckelringar, klistermärken, bokmärken. Och det tog liksom aldrig slut. Samlandet och sorterandet och bytandet och känslan av att ha en skatt i sina händer. En rosa luktsudd-skatt. Eller en klistermärke-skatt från en bensinmack. Och den där barnsliga underbara känslan av att erövra ännu en fint inslagen tvål, eller en nyckelring, eller en knapp…

För mig är det en trygghet och en känsla av den totala närvaron när jag befinner mig i knapp-bubblan. Mitt sorterings- och kategoriseringsbehov blir tillfredsställt. I min egen knapp-värld får jag sortera som jag vill. Jag älskade Farbror Frippes skafferi när jag var liten på 70-talet. Han hade ett skafferi fullt med burkar. I mitt ”skafferi” i dag är det också burkar. Och lådor. För när jag tittar i min ateljé är det precis så som mycket av det jag skapar blir till. Det börjar med att jag samlar på materialet, stoppar det i en burk eller låda, plockar fram det då och då, tittar på det och sorterar det. Rätt som det är har jag en idé, ett frö, en tanke av något som i sin tur inspirerar mig till att skapa. Kanske en knappring…

Fågelliv

Funderar på tomrum, mellanrum, på lugnet ”efter” som ger plats åt nya tankar och idéer. Tid att ladda om. För mig sker det ofta fysiskt. Så jag höststädar. Både ute och inne. I dag ligger det fluffiga täcken och vädras på balkongen. Golven våttorkas och jag tar välförtjänta pauser med kaffekoppen som min vän. Och jag njuter av allt det vackra med hösten. Och jag tänker att sista tidens stormar och regn även det skapar en slags lugn i själen.

I ateljén har en ny vän flyttat in. Hittade honom för några kronor på loppis. Han ser precis ut som min undulat Figaro från barndomen. Han bodde tillsammans med den lilla blå Susanna. De levde sina fågelliv tillsammans och när hon dog blev han inte den samma. Bara ett litet tag efter gav han upp och dog, så ensam, så ledsen…

Men det finns hopp om livet. Trots höststormar och sorgliga saker som sker. Allt kommer igen, livet snurrar på, återvänder och upprepas. Så också inspirationen…

Jag tänkte…

…skrivit ett inlägg i går. När smycken väntade på att läggas fram och tavlorna låg klara för att spikas upp. Det får bli bilder från i går med tankar från i dag i stället. Nu när Konstrundans första dag går mot sin ände och jag sitter och vilar en stund. Det är alltid himla trevligt att ha gott om tid att prata med sina besökare. Dricka en kopp kaffe och svara på nyfikna frågor om gummi, ull och papper. Jag ser fram emot att vakna i morgon, hoppas på ännu en solig dag full av nya intressanta möten.
Med andra ord – välkommen i morgon, söndagen den 2 oktober, mellan kl 11-16!